jag är bara tvungen att skriva av mig. jag måste få ut det någonstans.
det finns så jävla mycket jag vill skriva. jag kan inte eller jag vet inte. från början trodde jag allt va borta, att ingenting fanns kvar. men det gör det, alla känslor, allting tror jag. men jag vet ändå inte, jag vågar inte känna efter. men sen i onsdagsnatt har jag känt efter mer och mer. jag önskar bara jag visste hur allt va för dig. att jag hade frågat dig det den natten. men jag kanske inte vill höra svaret, eller jag har ju redan det egentligen om det är samma som förr. vi har redan gått igenom det en gång, men jag hade ändå velat veta en gång till. sjukt glad att du fortf bryr dig så som i onsdags men ändå vill jag vet egentligen varför du bryr dig om mig så!? om det bara är så, eller om det finns massa kvar? så som det är för mig? jag hade så gärna velat fråga men vågar inte det, önskar nästan du bara kommit till mig och sagt det. men fan gud i himlen vad jag hatar allt sånt, just nu så hatar jag känna fan. jag önskar det kunde bli bra någon gång. och jag vet det förmodligen har med att göra att jag drar hela tiden. och det förstår jag ju såklart. men ändå så hade jag så himla gärna velat det skulle sluta bra, så som jag vill ha det. jag hoppas det innerligt fortfarande. och inget blir ju lättare när mamma tjatar på mig om dig så. dock är det gulligt och det är ju skönt hon gillar dig så, men ändå. jag skulle kunna babbla på såhär hur länge somhelst och bara vända och vrida på det men det ändå som behövs sägas egentligen är att jag tycker om dig så himla mycket fortfarande, det kommer jag nog alltid göra. det va något speciellt, du är så jävla bra. det kändes så bra. jag kommer sakna dig, det gör jag hela tiden. och jag önskar att det i slutändan blev oss ändå.
dock hatar jag skriva allt här om dig, för jag är rädd på något sätt att du bara ska typ vafan skriver hon de, och dra dig undan från mig bara för nu vet du igen jag tycker om dig fortfarande. och du ska tro jag är fucking besatt. det är inte så det är , bara det att jag lärde mig leva med känslorna och gick vidare. men på lite senare dagar har mycket kommit tillbaka igen. så snälla bara även om det inte finns något kvar för dig så låt allt va som det varit mellan oss nu. det är inget som är förändrat. vi är vänner som vi har sagt, och jag trivs förjävla bra med det också. att va din vän är bättre än att inte va något alls. inatt är jag din, inatt är du min.