tro mig, jag vet verkligen inte vad jag vill med någonting i mitt liv. senaste i torsdag va allt bra. ute på resturang med mina två bästa vänner och hade det verkligen skitmysigt. sen blev det fredag och allt gick i tusen bitar. jag skyller inte något på någon för jag vet att jag gjorde så jävla fel, det vet jag. och jag fattar inte vafan som är fel på mig. och som jag och en vän snackade om innan. det är precis som när allt går skitbra i mitt liv och det inte är några problem så måste jag förstöra något!? det är inte första gången det blir så, fattar inte det. jag kan väl inte göra annat är säga förlåt, jag vet ni är trötta på att höra det från mig men vad annars kan jag säga!? jag vet, jag kan bättra mig. jag har försökt, lyckas inte alltid så bra.

just nu, enda sen jag kom hem från magaluf, är allt så förvirrande, jag vet varken in eller ut. jag vet verkligen inte hur jag ska fixa något. jag vill ju bara här ifrån. jag vill verkligen det. nu har jag två jobb sökta utanför kristianstad så jag hoppas på lite tur. snart blir det iallafall oslo. det ska bli skönt, jag saknar familjen så ska bli perfekt att träffa dem igen. och efter det magaluf reunion i november. så så långt har jag iallafall planerat att stanna i sverige, efter det, de får vi se.

förlåt alla som hatar att jag träffar den killen :/

SPEGELBILD - du är min bästa vän, det vet du. jag vet jag inte kanske visar det, och gör riktigt dumma saker. och jag ska inte skylla på att jag är förvirrad i mitt liv och inte vet vad jag ska göra men ja. jag vet nog snart knappt vafan som är rätt och fel, vad jag borde och inte borde göra. men du vet jag alltid är vid din sida, vad som än händer. jag älskar dig <3

T, jag vet jag kanske inte har rätt att skriva om dig här längre. jag vet inte. jag vet du inte tror ett skit på mina ord längre och det har jag full förståelse för, det har jag verkligen. jag vet hur mycket jag svek dig, och jag vet hur jävla dum i huvudet jag är som gjorde så. hur lite du än tror på mig så är jag så sjukt ledsen över vad jag gjorde. jag ber verkligen om ursäkt. sen att du inte godtar det, det förstår jag. lite ångest får jag av att säga allt det här, men du snackar inte med mig ändå och jag skäms så otroligt för det. som sagt, jag vet du inte tror på mina ord och att jag menar det. men jag gör det. jag trodde aldrig jag skulle gråta så för dig som jag gjorde i fredags. men tårar betyder heller inget?
du är verkligen inte värd mig efter att jag har gjort så två gånger mot dig, det vet jag. men som jag har sagt till min bästa vän - att du är egentligen perfekta killen för mig, det har jag sagt många gånger. för du är så jävla genomsnäll, och jag har haft så jävla roligt alltid när vi umgåtts. du hade varit den som hjälpt mig på rätt spår och slutat umgås med dem idioterna. för du är totala motsatsen till dem. men jag vet bara inte varför jag gjort som jag gjort, förstört allt och inte tagit chansen med dig istället? varför? jag hoppas du kan förlåta mig någon gång iallafall. bara va din vän.