someday - min farmor - jag vet jag redan skrivit allt detta många gånger men jag måste få ut de ngnstans för jag kan inte prata om det med någon. jag kan bara inte. jag vet inte var jag ska börja om jag skulle berätta det för någon så. det finns ingen jag har sagt detta till, för jag kan inte berätta det djupt som det egentligen är, ni har bara fått läsa allt här på bloggen. och så kommer det förbli för jag kan inte prata om det. men visst det finns folk jag kan prata med och litar på men jag själv kan inte säga allt med ord som jag känner de. då säger jag bara typ att det är rätt lugnt. snackade med mamma om de lite nyss att hon sa att jag måste upp där o hälsa på. direkt när någon bara nämner det är det som en kniv rakt i hjärtat, hon undra vad jag inte klarar av och varför jag har sån panik och blir helt vit i ansiktet så fort de kommer på tal, om det är för hon är så sjuk som hon är!? ja, det är därför. jag hatar hatar det. jag skäms så satan för allt. och jag vet inte hur jag ska göra. jag o johan tar de hårdast har dom sagt, vi är likadana, fixar inte att va där. och farfar har sagt till mamma o pappa att vi måste prata om det, vi kan inte bära allt själva. för det går bara åt ett håll, det blir inte bättre. inget blir som vanligt igen. jag vill inte ens tänka på den dagen då allt tar slut.. ILY - farmor<3