för jag va så himla lycklig därnere, som jag alltid sagt - jag hör inte hemma här i sverige.. varenda bild jag tittar på som är från tiden nere i magaluf skrattar jag eller har världens leende. och det är sån jävla skillnad på mig här hemma. jag kan visst skratta och le här hemma också, men de är inte alls på samma sätt. om ni sett mig hur jag är där jag verkligen vill va så skulle ni förstå.. jag trivs inte alls förtillfället. jag vill inte ha de såhär. it's not how it suppose to be.
men att skriva allt detta får jag samtidigt dåligt samvete och tror att min bästa som läser detta kanske ska tro att jag inte uppskattar henne ett piss och att jag skiter i henne totalt och bara vill härifrån och aldrig mer träffa henne, eller min familj, släkt och andra vänner. men så är det inte och det hoppas jag inte ni tror, jag tror ni vet hur jag menar när jag säger hur mycket jag inte vill va här och hur mycket jag hatar allt här, för jag har alltid varit så. och jag har alltid känt så, och det vet ni alla om. så jag hoppas ingen misstolkar när jag säger som jag gör. speciellt inte min andra halva, spegel.. (v,