Jag sitter här och tänker så kom puckot som jag innerst inne tyvärr fortfarande tycker om. Det är han som har gjort fel, det är han som är dum i huvudet, det är han som har sagt alla dumma saker. Det vet jag om, det gör jag. Men även om jag vet om att det är så, får jag så dåligt samvete och känner att allt är mitt fel, att det är jag som har förstört allting. Att det bara är mitt fel, även att det är han som har gjort/sagt allt dumt. Jag skulle kunna gå och säga förlåt fast jag inte har gjort någonting bara för att ens få vara nära honom igen. Det är så fel, okej jag har kanske inte varit så snäll mot honom alltid. Eller jo, det har jag egentligen. För jag har bara varit arg på honom och sagt dumma saker för att han är taskig mot mig. Annars har jag fan inte gjort något fel mot honom.

Nej, nu ska jag sova. Jag får ta itu med mitt liv en annan dag!